Hur hanterar jag ett missfall? Hur kan jag sörja, och hur kan livet gå vidare?
Vi vill från djupet av våra hjärtan uttrycka vår djupa medkänsla för att du har drabbats av ett missfall eller en dödfödelse! 🙏
Om du läser detta har du tydligen upplevt detta själv… Det är verkligen sorgligt!
Kanske fanns det redan tecken på det, eller så hade du en föraning. Eller kanske hände det helt plötsligt och gick först obemärkt förbi. Hur det än var hade du hoppats på att få hålla ditt barn i dina armar under de kommande månaderna eller veckorna – och nu sörjer du ditt barn, även om han eller hon fortfarande var så liten. Vi känner djupt med dig.
Det är viktigt att inte känna skuld. Det går nämligen inte alltid att säga varför ett missfall eller en dödfödelse inträffade. Det är inte ditt fel, och du hade troligen inte kunnat förändra eller förhindra det.
Hos Profemina berättar kvinnor gång på gång för oss om hur de fått detta sorgliga besked. Tyvärr är det en del av livets verklighet att inte alla liv fortsätter att utvecklas och kan födas levande. Kanske hade din lilla också en sjukdom, och det var tyvärr att förutse att han eller hon kanske inte skulle överleva förlossningen eller leva särskilt länge.
Ge utrymme åt dina känslor
Ett missfall eller en dödfödelse är en mycket personlig och djup sorg! Nyheten kan verkligen kännas som om marken har dragits undan under fötterna. Från ett ögonblick till ett annat kan allt inom dig bli mörkt 🌥, eller så kan känslor av ilska och förtvivlan växa fram.
Vi vill uppmuntra dig att nu ge utrymme åt alla dina känslor och tillåta dig själv att sörja. Du har all rätt att gråta över ditt barn. Kanske befinner du dig fortfarande i chock och kan inte helt ta in det som har hänt. Kanske kan du inte gråta ännu, men känner en inre tomhet och en sorts förvirring.
Kanske vet du ännu inte vad du känner eller tänker just nu, eller hur de kommande dagarna och veckorna kommer att bli.
Varje kvinna upplever ett missfall på sitt eget sätt och sörjer på sitt eget sätt. Det kan också kännas annorlunda om man har tvingats gå igenom denna smärtsamma upplevelse mer än en gång och gång på gång befinner sig i ett tillstånd mellan hopp, rädsla och avsked.
Vi vill uppmuntra dig att ta den tid som ditt hjärta behöver just nu – för att förstå, inse, ta farväl, sörja och långsamt, i din egen takt, återfå modet och hitta ett nytt perspektiv. Men detta kan och kommer troligen att ta tid.
Lita på dem som älskar dig
Det är också möjligt att barnets pappa/din partner sörjer på ett annat sätt och till en början inte upplever några starka känslor. Detta annorlunda sätt att hantera det som hänt kan kännas extra utmanande, men det har också en biologisk grund. Som kvinna hade du ju redan en mycket nära fysisk koppling till ditt barn. Mannen själv känner bara till det yttre perspektivet. Särskilt om barnet fortfarande var mycket litet och du var i början av graviditeten kan det vara så att din partner ännu inte hade utvecklat en känslomässig koppling eftersom graviditeten ännu inte kändes konkret för honom. Men du kan förklara för honom hur allt känns för dig just nu. Alla dina känslor och även dina fysiska upplevelser är verkliga!
Kanske var det ingen i din omgivning som kände till graviditeten, och just nu känner du dig kanske lite ensam med din sorg. Fundera på vad som känns bra för dig och om du kanske ändå vill anförtro dig åt någon i din närhet. Det kan hjälpa att inte behöva bära din sorg helt ensam!
Kanske reagerar inte din omgivning som du hade hoppats, och alla klarar inte av situationen. Tänk på att de själva kan känna sig hjälplösa eller kanske inte kan sätta sig in i din situation. Men håll dig nära de människor som kärleksfullt står vid din sida! Kanske vill du också komma i kontakt med andra kvinnor eller par som också har upplevt ett missfall eller en dödfödelse. Ibland finns det sorggrupper eller stödgrupper i ditt område eller på nätet.
Vi vill också passa på att påpeka att det är viktigt att besöka din gynekolog eller förlossningsläkare efter ett missfall. Det kan kännas olämpligt just nu, eller så kanske du inte riktigt orkar. Men det är viktigt att kontrollera att allt från fostret och moderkakan har kommit ut och att ingen infektion har uppstått. Läkarna har stor erfarenhet av detta och kan ge dig tryggt stöd.
Att hitta sitt sätt att ta farväl
Vissa kvinnor beskriver att det känns som om ljuset inuti dem slocknar, trots att det är dagtid och livet utanför fortsätter som vanligt. Allt omkring dig fortsätter som vanligt, men du själv känner dig som fastfrusen. Vad kan hjälpa just nu?
Å ena sidan är det bra att hitta ett sätt att ta farväl av ditt barn 🕯 Du kan till exempel skriva ett brev till ditt barn eller skapa ett minnesalbum. Du kan klistra in en ultraljudsbild om du redan har en, eller skriva ner dina känslor, dina namnförslag och de drömmar du redan haft om din lilla. Kanske vill du också inreda en liten hörna i ditt hem och till exempel ställa ett ljus där.
Å andra sidan kan du kanske också begrava ditt barn – det beror på hur missfallet inträffade, hur långt gången graviditeten var och vilka bestämmelser som gäller i ditt land eller din delstat. Du kan också fråga på din lokala kommun om det finns en minnesplats på kyrkogården – en plats för de allra minsta (det finns många benämningar för detta). Där kan du ta med symboler eller tända ljus. Beroende på bestämmelserna har föräldrar också rätt att registrera sitt barns födelse hos folkbokföringsmyndigheten, vilket ger barnet officiellt erkännande. Fråga helt enkelt lokalt vad som är möjligt för dig. De föreningar och initiativ som listas ovan kan också hjälpa till med sådana frågor.
Vi önskar dig mycket styrka inför den kommande tiden och att du får ha kärleksfulla människor vid din sida!
Ditt Profemina ❤️