Du är inte ensam! Gravid och orolig — vanliga farhågor före och under graviditeten

Gravid och orolig

1800995530 | fizkes | shutterstock.com

Att hantera ångest under graviditeten

  • Att få reda på att man är gravid kan vända upp och ner på ens liv. Även om du kanske känner glädje och nyfikenhet kan det också dyka upp oro och till och med ångest. Ofta uppstår tvivel, till exempel: Klarar jag av att vara mamma? Hur ska jag klara av att få (ytterligare) ett barn? Tänk om jag inte får tillräckligt med stöd? Kommer jag att behöva ge upp några av mina livsmål?
  • Ibland kan vissa omständigheter leda till ångest under graviditeten, till exempel rädsla för hur andra kan reagera eller oro över barnets utveckling. Kanske är ditt förhållande instabilt och du är orolig för att ni ska göra slut.
  • Ångest är en vanlig känsla när man känner sig splittrad inför en graviditet och har svårt att fatta ett bra beslut. Rädslan för att fatta fel beslut uppstår när man brottas med frågan: ”Ska jag göra abort eller behålla barnet?”

Denna sida handlar om hur vanligt det är med ångest vid (oplanerade) graviditeter och hur man kan hantera den.

Gör testet: Strengths Finder-testet

Svara på fem flervalsfrågor och få en professionell utvärdering på skärmen inom några sekunder.

1/5 Vad skulle du helst vilja göra? Hur brukar du tillbringa din fritid?

Ångest vid (oplanerade) graviditeter / Rädsla för osäkerhet och förändring

Ångest är en av de vanligaste känslorna som många kvinnor upplever under graviditeten. Ofta uppstår den redan innan graviditeten har bekräftats.

Många kvinnor har sökt digital rådgivning via Profemina av oro för att de kan vara gravida eller rädsla för vad ett graviditetstest kan visa. Dessa farhågor beror på yttre omständigheter, andras (förväntade) reaktioner eller rädsla för förändring eller det okända.

Alla känner till en egen nyans av denna känsla, som varierar beroende på personlighet, omständigheter och erfarenheter.

Rädsla – ett nyttigt instinkt

Rädsla är inte något dåligt i sig. Det är en instinkt som varnar oss och gör oss medvetna om faror. Dess nytta bevisas av det skydd den ger. Rädslan för att bränna sig på eld eller falla när man klättrar i mörkret är befogad och skyddar oss från farliga handlingar.

Rädsla kan hjälpa oss att upptäcka faror och hitta lämpliga lösningar för att avvärja dem.

Om du är gravid kan rädslan för att bli överväldigad av ytterligare ett barn vara ett varningssignal som inte bör ignoreras. Det kan motivera dig att söka extra hjälp, till exempel en städhjälp, eller att utnyttja andra stödalternativ för att lätta på trycket.

När ångesten blir överväldigande...

När rädslan fyller sin funktion på rätt sätt håller den sig i bakgrunden, skyddar oss och uppmuntrar oss att ta hand om oss själva.

Så fort rädslan tar överhanden, tär på vår glädje och energi och får oss att känna oss svaga och maktlösa, måste vi dra i bromsen!

När vi känner oss överväldigade av ångest är det helt naturligt att vilja fly från den. Ångesten kan bli outhärdlig och påverka oss starkt. Varje utväg känns välkommen.

Problemet är att det fortsätter att växa så länge vi undviker rädslan istället för att konfrontera den. Den tornar upp sig, större och större, och skymmer vår syn på det som är gott och vackert. Så länge vi inte tar itu med våra rädslor direkt, utan underkastar oss dem, kommer de att verka oövervinnliga – och fördunkla vårt klara sinne!

Rädslan förlorar mycket av sin makt så fort man lugnt lyfter fram den i ljuset och granskar den.

Du är mer än dina rädslor!

Rädsla kan vara en otäck motståndare och en dålig rådgivare – särskilt i början av en oplanerad graviditet. Den hindrar dig från att fatta beslut som bygger på ett klart huvud och ett lugnt hjärta.

Den goda nyheten är att du själv kan bestämma hur stor plats din rädsla ska få. Det är upp till dig om du låter den ta över och stänga ute alla vackra känslor, självförtroendet och hoppet.

Alternativt kan du acceptera dess närvaro och syfte – samtidigt som du förpassar det till bakgrunden istället för att låta det vara ditt huvudfokus. Det kan varna dig från sidolinjen, utan att skymma din sikt eller blockera din väg.

Ta kontroll över din rädsla istället för att låta den styra dig!

Ibland är det lättare sagt än gjort. Även om ångesten ibland kan avta, kan den också kvarstå en tid. Om du upplever detta, tänk på följande frågor:

  • Vilka positiva och vackra känslor finns där?
  • Vad ser jag fram emot? Vad är det som jag tycker om?
  • Vad är jag tacksam för?
  • Vad går bra just nu, trots utmaningarna?
  • Vad längtar jag efter? Vilka är mina drömmar?
  • Om jag valde att leva efter hopp, kärlek och mod, var skulle det då föra mig just nu?

Mod är inte frånvaron av rädsla, utan insikten att något annat är viktigare än rädslan.

Franklin D. Roosevelt

Fyra tips för att hantera ångest under graviditeten

Här är några tips på hur du kan hantera ångest under graviditeten:

1. Sätt namn på din rädsla!

Försök att identifiera exakt vad det är som gör dig orolig. Är det rädslan för att behöva uppfostra barnet på egen hand? Är du rädd för att förlora din frihet? Är du orolig för att bli överväldigad av rollen som mamma?

Det är inte ovanligt att kvinnor som kämpar med graviditetsångest inledningsvis beskriver andra bekymmer utan att nämna det som egentligen tynger dem. Ibland beror det på att de fortfarande undviker det verkliga problemet, eller att de skäms eller är osäkra på om de kommer att tas på allvar. Det är viktigt att ta itu med den faktiska rädslan – särskilt på lång sikt. Annars kan den fortsätta att gnaga och växa, vilket tär på din energi och påverkar dig under många år framöver.

Genom att sätta ord på din rädsla tar du makten från den och gör den möjlig att hantera.


2. Skriv upp dina rädslor!

Att skriva ner sina rädslor gör inte att de försvinner – men de blir inte lika skrämmande längre. Plötsligt krymper de till en hanterbar storlek.

Den här listan kan du lägga åt sidan. På så sätt ger du dina bekymmer en paus medan du samlar ny kraft. När du känner dig redo kan du ta upp listan igen, antingen på egen hand eller tillsammans med en vän. Nu kan du gå igenom varje punkt noggrant och söka efter lösningar.

Med tid och tålamod kommer många fler möjligheter, som tidigare hållits dolda av rädsla, att träda fram.


3. Ta dina bekymmer på allvar och sök hjälp!

Oron är befogad. Den hjälper oss att undvika eller förebygga faror. Hur kan du ta varningen på allvar och se till att den inte blir verklighet? Fundera på vilket slags stöd som skulle vara till hjälp för att du ska få tillräckligt med tid för dig och din partner. Fundera på hur ni kan skapa utrymme att andas, så att ni får tid att samla nya krafter. Hur mycket kan ni förbereda er för de andra barnens välbefinnande när det nya barnet kommer?

Om du är osäker på hur du ska hitta och genomföra lösningar, eller om du vill prata med någon om saken, fråga dig själv: Vem skulle kunna vara ett stöd för mig just nu? Vem känner jag som är uppmuntrande och lösningsinriktad – kanske någon som har gett mig bra råd tidigare?

Den här typen av stöd finns troligen även i en mamma- och bebisgrupp på ditt lokala bibliotek eller i din kyrka, eller besök vår sida om stöd i närområdet: 🙌 Stöd nära mig


4. Tänk på dina styrkor!

Varje kvinna har sina egna unika styrkor – det har du också! Tänk tillbaka på hur du har klarat av svåra situationer tidigare. Du har fått den här stora utmaningen just därför att du har förmågan att klara den.

Om du står inför valet mellan att göra abort eller behålla barnet, kan du delta i vår beslutscoaching som pågår under en vecka. Genom att arbeta med de tips och övningar som ingår i våra dagliga mejl kan du återupptäcka dina styrkor. Genom att bearbeta dina funderingar i dessa sju mejl får dina värderingar uttryck och dina förmågor får utrymme att komma till sin rätt. Denna beslutscoaching innehåller tankeställare, tips för ett väl genomtänkt beslut och erfarenheter från andra kvinnor.


Prova några av våra andra kostnadsfria tester:

Du kanske också gillar:

Författare och källor

Författare

Maria Nagele,
Socialarbetare

Översättning:
Kerstin Dörbecker 

Granskad av:

Psykologteam och socialpedagogiskt team

Källor

Var den här artikeln till hjälp?